Granskning: Sjukvårdarnas utbildning är otillräcklig
I anslutning till ett missöde på Malmös sjukhus där två patienter dog på indirekt uppmaning av sjukvårdarna precis efter att de kom in för behandling har samtliga av landets forskare utfört en granskning av den svenska sjukvården, inom främst sjukvårdarnas intelligens och utbildning, och resultaten är dramatiska. Forskarnas undersökningar i såväl praktiken som på papper visar att sjukvårdarnas hela utbildning består av enbart Hjärt- och lungräddning (HLR) utan vare sig regionala eller yrkesmässiga undantag. "Detta är på sätt och vis ett problem." menar Pehr Gräv vid Umeå universitet.
Det utbildningspaket som sjukvårdarna idag får anses vara alltför sparsamt med relevant information, menar forskarna nu. Däremot så säger de själva att det är fullt tillräckligt och att det hittils har gått bra trots flera dödsfall. "Man måste se på det hela positivt! Det innehåller ju en fin och lärorik film och man kan låtsas hångla med dockan för att träna sig inför då det verkligen gäller. Självfallet kan man också träna sina mobilfärdigheter utan rädsla för att göra fel med plasttelefonen." menar Måns Haaalm.
Vid gårdagens olycka hade man följt konkreta instruktioner som ges i sjukvårdsutbildningen, vilken endast omfattar HLR, och efter att ha kontrollerat patienternas hälsotillstånd enligt instruktionsvideon som kontinuerligt rullar i samtliga salar, ringde man efter ambulans och förklarade att platsen var operationssal OS13. Kort därefter kraschade ambulansen rakt in genom väggen till salen och orsakade de båda patienternas död. "Vanligtvis har vi ju en plasttelefon som följer med HLR-väskan men den hade vi råkat slarva bort, och tvingades använda en riktig mobil fastän det kändes ovant." klargör doktor Dolschj Sivert som var en av kirurgerna som var inblandade i händelsen.
Operationssal OS13 innan ambulansen hade störtat in i den.
Kritiken omfattar även det materiella som sjukhusen har till förfogande.
"Vi tycker att gammalt är bäst bara, vad är det för fel med det?"
tilläger doktor Dolschj Sivert.
Forskarna är djupt bedrövade och har övervägt att polisen skulle kunna ta över sjukvårdarnas ämbeten snarast för att minska dödligheten bland patienter, men detta har dock sjukvårdarna vid Malmö kontrat med ett djärvt uttalande lett av Måns Haaalm. "En gång hade vi faktiskt en vaktmästare som kunde sätta på plåster..." Polisen är skeptisk till forskarnas förslag, och ser ingen mening i "att fylla stationerna till bredden med lik". "De luktar illa också, har ni tänkt på det? Va? Skulle ni vilja ha massa döingar hemma? Det tvivlar jag jävligt starkt på faktiskt!" förklarar polischef Nicklas (Pungen) Svensson och PRAO-eleven Gabriel Persson gemensamt.
Regeringen hävdar att den inte hade någon som helst aning om den utbildning som sjukvården har. "Vi sa bara till landstingen att de skulle hitta någon bra film att visa i utbildningen eftersom det inte spelade någon roll, men inte visste vi att de skulle välja en så fruktansvärt tråkig!" säger Frank Bolt, medlem av regeringen upphetsat.
Granskning: Hänglås utgör livsfara
Efter djupa och minutiösa studier av hänglås och deras fysiska samt tekniska egenskaper, har forskarlaget vid Stockholm, med Abduhl Mazira i spetsen, fastställt att låstypen i fråga är allt ifrån säker. Det främsta argumentet är de potentiella riskerna som finns i användandet av låsen. "Det kan i teorin fastna på helt fel ställen, vilket användaren inte förmår vara medveten om i förväg. Exempelvis är de fullt kapabla att fästa sig i naveln eller ännu värre, Empire State Building..." klargör Jamahl Farashad Salan som representant för slutsatsen.
Ett praktexempel på de nu ansett livsfarliga hänglåsen. "Det är fruktansvärt att man inte har förbjudit dem för längesen. Jag hoppas att vi slipper se dem för all framtid..." hävdar Abduhl Mazira, ledare för forskarlaget i Stockholm.
Dock anser forskare i övriga delar av Sverige att det hela är rent struntprat och menar att Stockholmsforskarna, förutom att vara naiva och fega, har varit slarviga och orimliga i sina undersökningar och hypoteser. "Hänglås är liksom barn helt ofarliga, och i barnens fall tysta. Ännu har inget dödsfall eller någon svår olycka orsakat av just hänglås inträffat, så det måste man ju också räkna med innan man kommer fram till en så upprörande slutsats!" menar historikern Pehr Gräv vid Umeå universitet. Abduhl Mazira säger till sitt och sina kollegers försvar att de inte bryr sig, och hävdar att studierna är korrekt utförda. "Varför skulle de inte vara det? Det känns som att alla är emot oss..." förklarar Kahrar Muhammed Abdullah Al-Fakir upprört.
Diskussionen om hänglåsens eventuella risker, har fått rektorn för den spanska skolan i Málaga att överväga hur man ska lösa problemen som förväntas kunna uppstå, och kommit fram till att man i bästa fall kan ersätta dem med vassa spikar, som enligt honom är mycket säkrare. "Jag har använt sådana hela livet, och vet att de inte är farliga alls. Jag lever ju, inte sant?" säger rektorn optimistiskt med ett leende.
Polisen, i sin tur, tycker att ett byte till spikar vore totalt skandalöst, och anser att man måste samtala och rådgöra med helst gud, innan man gör något så drastiskt. "Om hänglås nu är farliga, måste vi väl fan ha kvar dem! Mänskligheten måste ju för i helvete kunna försvara sig!" säger PRAO-eleven Gabriel Persson ilsket. Polischef Nicklas (Pungen) Svensson håller med fullständigt.
Granskning: Föräldrar krossar barnens drömmar
Ända sedan 8 års ålder, har Olle i Kiruna bara haft en enda önskan till både sin födelsedag och julafton: En arabisk klädbutik. Dock har föräldrarna aldrig uppfyllt hans önskan, utan någon särskild anledning. DSL har tillsammans med forskare vid Umeå universitet granskat vad som har hänt Olle, och även föräldrar i allmänhet.
Olle är nu 25 år, och bor fortfarande kvar hos sina föräldrar.
På alla önskelistor han skriver, finns bara två ord; "arabisk klädbutik", men det har nästan börjat kännas som att han gör det förgäves, förklarar han. Besvikelsen på föräldrarna växer för varje dag som går. "Jag gråter varje kväll åt att jag inte har fått den ännu." pressar han fram, sammanbitet.
På alla önskelistor han skriver, finns bara två ord; "arabisk klädbutik", men det har nästan börjat kännas som att han gör det förgäves, förklarar han. Besvikelsen på föräldrarna växer för varje dag som går. "Jag gråter varje kväll åt att jag inte har fått den ännu." pressar han fram, sammanbitet.
Frågan är, varför inget händer. Ändå menar Olle att han är villig att bo kvar, trots den fruktansvärda behandling hans föräldrar utsätter honom för. "Mina planer är att stanna tills jag slutligen får butiken. Jag ger aldrig upp..." säger han. Utöver detta, tycks föräldrarna vara snåla, vilket kan vara en avgörande faktor till uteblivandet av butiken. "Exempelvis, har vi sett att han har en bror, men vi har inte fått något namn på honom, eftersom han antagligen inte har något. Föräldrarna kanske tror att det kostar pengar..." klargör forskaren Pehr Gräv. Forskarna förstår dock inte vad som är problemet för Olles och, har det visats, många andras föräldrar. Man frågar sig nu varför de inte låter uppfylla barnens önskningar.
"Kostnaden är helt oväsentlig. Den borde inte göra någon skillnad, fastän föräldrarna eventuellt inte har råd. Man måste ge barn vad de vill ha!" förklarar Paul Harmelin i forskarnas ställe.
"Är detta för mycket begärt?" frågar forskaren Anders upprört. En arabisk klädbutik som denna, har Olle varit utan alltför länge. "Föräldrarna verkar dock inte förstå någonting, som låter bli att ge honom den." tillägger Paul Harmelin vid Kalmars forskarinstitut.
Polisens svar till det som har hänt, är att man hotar med att spränga huset där föräldrnarna bor med kärnvapen. "Det är det enda sättet att få dem att förstå hur det känns för Olle..." säger polischef Nicklas (Pungen) Svensson. PRAO-eleven Gabriel Persson håller med Nicklas, men tillägger också att föräldrarna kommer att få smaka på sin egen medicin i och med denna gärning. "Det blir episkt... Som alltid!" säger han. Polismyndigheten är redan väl förberedd, och invasionståget "PT1" står redo vid högkvarteret i Sollentuna, fullastad med bomber, för en invasion av föräldrarnas hem. Socialvården ser lösningen på ett annat sätt, och har övervägt att omhändeta pojken, på grund av föräldrarnas vansinniga agerande.
Liknande beteendestörningar hos föräldrar har identifierats runtom i världen, av forskare vid Umeå, och man är mycket oroliga över problemet. Regeringen, som är på väg till den spanska skolan i Málaga, har via ett SMS till vår chefredaktör, förklarat att de anser att lösningen är att spärra in alla föräldrar och kasta bort nyckeln. "På så vis kommer de inte ut sen." menar Frank Bolt, och Paul Harmelin vid Kalmars forskarinstitut håller med.
Här är SMS:et vi fick av regeringen, med deras lösning på problemet med föräldrars oanständliga behandling av barn. Rimbo Jones stod för skrivandet, som ni nog ser.
